Östersund, Cypern, Ruhpolding och tävling

Det har hänt en del sen sist jag skrev, eller det har framför allt tränats en del sen sist jag skrev. Jag ska inte skylla på träningen att jag inte har tid att skriva några rader här då och då, men förutom några enstaka dagar här och där så har det tränats både mycket och bra sen vi drog igen träningsåret i börja av maj. Faktiskt så har det aldrig gått så lätt att komma in i träningslunken med äta, träna, sova. Annars brukar det vara lite vemodigt att komma igång för fullt till en början när man i ca 3-4 veckor har haft möjlighet att kunna göra vad man vill, när man vill. Man brukar ändå komma in i det efter någon vecka eller så, men i år så var det direkt ett sug efter att komma ut och träna. Ett sug efter at förbättra sig. Efter förra årets säsong där träningen funkade kanonbra under sommaren och hösten, men där det inte fanns någon energi alls kvar på vintern, så är längtan stor efter att göra bra tävlingar till vintern. För att kunna göra bra tävlingar till vinter så krävs det mycket träning, mycket mat, mycket vila och den galoppen gick det ganska så lätt att komma in i i år. 🙂

Vi har redan hunnit med tre läger. Ett i Sverige, ett på Cypern och ett i Ruhpolding (vart annars liksom? 😉 )

Första var vi i Östersund en vecka för lite kick-off med laget, men framför allt var det ett skytte-läger. Det blev mycket skytte med fokus på precision och att gå tillbaka lite till grunderna. Jag hade nästan inte skjutit något alls under vilan så det var bra att komma igång med den biten. Trots att det var ett skytteläger så startade vi även upp fysträningen, för att veckan där på skulle träningsåret börja och då måste man ju vara redo. Vi hade också ett OS-firande med förbundets alla inblandade för att fira vinterns bragder.  Efter lägret hängde jag med de andra ner till Göteborg på Olympiatravet. Det blev en riktigt trevlig dag med god mat och lite ny kunskap om travsport.

Nöjda tjejer efter intervaller

Väl hemma igen så var det dags att börja träna på riktigt. Mycket skytte, mycket träning och kanske framför allt mycket cykel inför Cypern-lägret som vi skulle på någon vecka senare. Innan Cypern hann jag med en veckas träning på hemmaplan och en tur ner till Grebbestad för lite jobb med Swedemount och lite fotografering. 🙂

Fotografering i Grebbestad

På Cypern var det varmt, varmt, varmt… Många dagar över 30 grader, men vi tog oss igenom träning på ett bra sätt och vi krigade på tillsammans. Som väntat blev det mycket cykel, men även rullskidåkning, löpning, styrka och spänst. Jag är speciellt nöjd över lägret med tanke på att jag i år inte brände mig någonstans :))

 Foto: Nicklas OlaussonGlatt gäng under 6h-tur

Efter Cypern blev det två veckor i Östersund med träning innan avfärd till lägret i Ruhpolding. Vi var i Ruhpolding i ca 12 dagar och vi tränade mycket och hårt. Halvvägs in i lägret var det vila och det behövdes och dagen efter drog vi igång igen med en ca 4h lång ”lagtävling”. Vi blev indelade två och två och vi skulle ta oss igenom en rullskidsdel, en cykeldel och en löpdel. Kan meddela att det var kul, men att man var rätt så tämligt trött (som en värmlänning hade sagt) när vi var klara. Det är alltid kul med lagtävlingar och man glömmer bort att det är jobbigt och att man håller på länge. Efter den dagen var det tre träningsdagar till att ta sig igenom och även om man var riktigt trött så gick det förvånansvärt bra att ta sig igenom de resterande dagarna.

Det har blivit personligt rekord i precision flera gånger redan i år  På nationaldagen blev det cykeltävlingen Jämthjulingen 🙂 När man tränar mycket så är det viktigt att unna sig kvällar med extra fin mat och fint sällskap

 Starka tjejer i RuhpoldingVilodagsgöra

Efter hemresan var det midsommar och vilodagar. Jag vågade mig ändå på att lägga en vilodag på att springa Borejoggen med syrran som sprang den för första gången.

 Borejoggen 2018 Träning i Torsby

Helgen där på var det traditionsenligt Inge Bråten Memorial. Rullsskidssprint i centrala Sunne. Som vanligt bra arrangemang, en riktig pulshöjare och man inser att man inte är tränade för 1 km åkning max. Tur man är skidskytt och åker både längre och skjuter lite då och då, men som sagt superkul och bra träning. Efter prologen brände det riktigt i luftrören och det märks att man inte har kommit igång med de riktigt hårda intervallerna än, men de kommer komma smygande nu när vi snart närmar oss Frankrike-lägret och i augusti Blinkfestivalen.

Inge Bråten Memorial