Säsongen 2017/2018 blev inte riktigt så som jag hade hoppats på. Träningen hade funkat riktigt bra under hela träningsåret och jag kände mig mycket starkare än året innan och det kändes som att jag hade tagit ett kliv. Veckan innan första tävlingarna i Östersund så körde vi några hårda pass innan vi skulle börja släppa upp träningen. Sen den veckan så har kroppen varit trött och det har känts som att jag har saknat överskott. Något enstaka lopp har det känns som att kroppen har funkat helt okej, några lopp har det känts som att det har varit lite handbromsen i, medans vissa lopp har jag varit helt slut nästan direkt från start. Jag märkte ganska tidigt på säsongen att jag kanske inte riktigt var i det slaget som jag borde vara, men man tänker hela tiden att snart så lossnar det. Tyvärr så började det inte lossna förens vid EM och med det så missade jag årets höjdpunkt. Det blev en snabbvisit dit ändå som var fantastisk, det är något som jag verkligen uppskattar. Det var ju förstås tråkigt och tufft, men ”det finns ju inget ont som inte har något gott med sig”. Det har nog bidragit till att jag har blivit lite starkare mentalt och kommer kunna ta framtida utmaningar lättare. Jag fick ju i alla fall köra EM och som sagt så lossnade det lite där och jag kunde åka skidor mer som normalt igen. Jag fick med mig en 9:e plats på distansen och gjorde en väldigt bra sträcka på mixstafetten där jag hade andra tid på min sträcka endast 0.1s efter hon som var snabbast och växlade i tät.
Under den sista delen av säsongen så pendlade kroppen ganska mycket. Åkningen var överlag ändå bättre då än i början på säsongen och där höjdpunkten var sprinten i Holmenkollen där skyttet och åkningen stämde bra och jag blev 27:a. På sprinten i Tyumen var jag åkmässigt riktigt trött, men skyttet var något av det bättre jag någonsin har gjort och det gjorde att jag landade på en 31:a plats, vilket var bra. Jag är glad att jag vågade ligga på i skyttet på de sista tävlingarna. Det är bra att ha det med sig att det går in i träningen som kommer framöver.
Foto: Göran Strand
Att säga att det var helt kasst innan EM är inte helt sant. Jag kom ändå 25:a på sprinten i Östersund. Känslan åkmässigt var tung, men med fullt skytte så blev det ändå årets bästa placering. Förra året var min bästa placering 23:a. Totalt blev det 60 poäng i totala världscupen och förra året kammade jag hem 62p. Med den analysen kan man se att säsongen 2017/2018 var lite sämre än förra årets säsong, men då kändes kroppen bra på de lopp som jag presenterade bäst på medans det i år kändes tung. Detta ger mig stort hopp om att även om jag inte fick ut min fulla potential i år så har kroppen ändå blivit starkare och med bra träning nästa år kan det ge ett bra lyft i framtiden på de dagar som det kommer kännas bra på. Det tar jag med mig in i det nya träningsåret! 🙂
Planen för det nya träningsåret kommer se ganska lika ut som förra året, men att jag i år kommer vara ännu mer lyhörd till kroppen om den blir för sliten och se till att vilan blir ännu bättre. Vi smygstartar det nya träningsåret redan den 23:e april med ett skytteläger i Östersund. Den verkliga träningen drar igång veckan därpå v.18. Jag har verkligen lust att visa vad jag egentligen kan så det ska bli kul att dra igång igen!
Än är det ungefär en vecka kvar av ledigheten och den veckan spenderas hemma i Brandsbol som jag har gjort den mesta delen av vilan. Det är riktigt skönt att få komma hem och bara ta det lugnt och vara med familjen. Under vilan har jag försökt fixa allt som man inte hinner annars. Jag har också kört ett klubbmästerskap i fina förhållanden i Torsby. Kul att se alla klubbisar och även roligt att se att så många ”veteraner” ställde upp. 😀 Det har även blivit några turer till Kjellmyra i Norge för att träffa Stein Erik Bredvold för att fixa till min gamla stock till geväret. Målet är att få den så lik min nya som möjligt så jag kan ha den som reservstock om något skulle ske. Jag kan meddela att den blev kanon, tack Stein Erik!! I helgen var jag till Ramundberget på lite skidsemester. Det var ett härligt gäng i stugan och härligt väder ute. Kanske lite väl härligt då jag inte hade någon solkräm i ansiktet så jag brände mig lite… Förutom det så var det grymt! Annars så har det blivit lite skidåkning när jag har känt för det, men jag har ändå försökte se till att vila lite också så kroppen får en chans att repa sig.
Klubbmästerskap
Trevlig skidtur med saknade vänner 🙂
Fina dagar i Ramundberget
Var det kallt uppe på fjället? Svar nej.
Jag vill också passa på att tacka alla min samarbetspartners som har hjälpt mig i min stöttning under året. Utan dem hade inte detta varit möjligt! Ni finner dem under fliken ”samarbetspartners” och rullande uppe till höger om detta inlägg. Även ett stort tack till mina nära och kära och jag vill också tacka Granådalens byggdeförening.