Så var höstens första läger avklarat. För andra gången i år så var vi på plats i Ruhpolding, Tyskland för ett 10 dagars läger. Jag blev tyvärr lite småsnorig dagen då vi skulle åka ner så jag blev hemma någon dag extra för att kurera mig innan även jag reste ner. Det satt bara lite grand i näsan så det var inget allvarligt utan det blev en dag extra med vila så var jag redo för träning igen. Ibland så säger kroppen helt enkelt ifrån när det blir lite för mycket och jag har inte varit sjuk på hela året så jag hade det lite på känn att kroppen skulle behöva få lite vila. Väl på plats i Ruhpolding blev det några bra träningsdagar innan det var tävlingsdags i tyska mästerskapen. Vi deltog med två lag under stafetterna. Mitt lag bestod av Olga, jag och Amanda (tävlandes för Storbritannien). Både jag och Olga hade varit sjuka innan/ i början av lägret så förväntningarna på vår åkform var inte jättestor, men ”tävling är bästa träning” och så också i detta fallet. Vi slutade på en 8:e plats och fick med oss ett riktigt bra pass. För min del så åkte jag hela loppet själv och åkningen var okej med tanke på att jag hade varit lite småsjuk. På skjutvallen gick det desto bättre och det blev fullt hus utan reservskott, dok lite lång skjuttid i liggande. Skjuttiden är något jag har jobbat en del med under sommaren för att inte ge bort massa ”gratis” tid. Något som jag känner att jag har blivit bättre på, men att jag behöver få en del hårda pass och tävlingar att öva på för att våga skjuta snabbt även när det gäller. OBS Sverige lag 1 (Linn, Mona, Anna) kom trea i den håra konkuransen och var endast slagen av Italien och ett starkt tyskt lag. 😀
Två glada brudar efter tyska mästerskapen 🙂 Foto: Anna Magnusson
Ute på äventyr i Ruhpolding
En vacker morgontur upp för Rauschberg x2
Toppen av Rauschberg. Foto: Tiio Söderhielm
Bild över Ruhpolding
Annars var det som vanligt ett tufft och bra läger med vårt härligt gäng. ”Better together” (bättre tillsammans) är något som har genomsyrat laget genom hela sommaren. Vi pushar och peppar varandra till nya höjder hela tiden där ingenting är omöjligt. Något som är jätteviktigt för att kunna genomföra all denna tuffa träning på bästa sätt. 🙂
Favorit i repris. Detta gäng alltså 😀
Nu befinner jag mig på hemmaplan och kommer göra det fram tills nästa söndag när det bär ner till Ruhpolding igen för det tredje och sista lägret i Tyskland för detta året.