Det har blivit lite dåligt med uppdateringar här på ett tag nu.. Under VM försökte jag hålla fokus på att göra bra förberedelser och att fokusera på tävlingarna och direkt efter sista racet så var det dags att dra igång med mer träning igen innan vi flög vidare till Sydkorea.
Som de flesta kanske har fått med sig så körde vi ett litet race när vi kom fram till Hochfilzen några dagar innan VM startade. Detta racet var ganska viktigt för att jämför och se vilka som skulle få köra sprinten några dagar senare. Tyvärr för min del så visste jag inte riktigt hur banan som vi skulle åka gick innan jag startade utan förlitade mig på att jag skulle se det när jag kom till den delen av banan. Det snöade ganska mycket och hade gjort det hela dagen så det var inte så lätt att se vart spåret gick. Jag chansade och åkte fel, 2 gånger. Riktigt kasst och tråkigt.. Var det någon individuell tävling som jag verkligen vill åka så var det sprinten och jag sabbade mina chanser.. Eftersom jag inte hade åkt lika med de andra så gick det inte att jämför och jag fick istället sitta hemma i soffa och heja. Riktigt tråkigt, men när jag fick reda på att jag skulle få åka distansen så var det bara att gå all in för den och för att kämpa om en stafettplats.
Distansen var en riktigt var historia där vi krigade oss igenom de 15 kilometerna i 12 grader varmt. Skönt för åskådare, mindre skönt för oss tävlande. Banorna i Hochfilzen är ganska tuffa. Det är inte så många partier där man hinner vila utan det är många partier med som man måste jobba mycket på och varje backe avslutas med ett lite längre krön som det är viktigt att jobba bra över. Jag hade en plan på hur jag ville köra mitt lopp och höll mig till planen. Att försöka ha en jämn fart och att orka trycka på över krönen. Detta gjorde att jag inte hade så hög fart från start, men att jag orkade ha krafter genom hela loppet. Inget superlopp, men jag är ändå nöjd med åkningen. Tyvärr så blev det fyra bom för mig och riktigt långsamma skjuttider. Det gjorde att jag hamnade långt ner på listan på en 67:e plats. Mitt skytte på distanserna blir i alla fall bättre och bättre.
Jag och Mona tog oss en tur i kjälkbacken
Det spenderades en del tid ute på vårt ”soltak”. Här en bild från när vi kollade på herrarnas distans.
Så var det tillslut dags för stafetterna som vi har längtat efter hela säsongen. Vi var riktigt taggade och visste att en topp 6 var inom räckhåll om vi gjorde en bra tävling. Efter att Mona och Hanna hade levererat bra sträckor så var det tur för mig på tredje sträckan. Första varvet blev en fin resa där jag fick ligga i rygg hela varvet. Jag hade bestämt mig innan att jag skulle försöka skjuta på lite snabbare under stafetten och våga vara offensiv. Tyvärr behövde jag ett reservskott i liggande, men det gick på ungefär samma tid som jag brukar skjuta på när jag bara skjuter fem skott så det var ok. I stående så tog det lite längre tid, men jag satta allt med ett extraskott. Sista varvet var det bara att bomba på med allt jag hade. Jag hade en liten kamp med polskan i början av varvet, men när Woffe stod och skrek ”attack” så då var det bara att attackera. I sista långbacken gick jag för allt jag orkade för jag visste att Vitryssland kom bakifrån och jag ville ge Anna så mycket försprång som möjligt mot Domracheva ut på sista sträckan. Anna gjorde det grymt och höll inte bara undan för Vitryssland utan kammade också hem sjätteplatsen. Äntligen så fick vi till den där sjätteplatsen och det bästa var att vi gjorde det tillsammans! 😀
Inför stafetterna så ville vi bygga lite på lagandan så vi byggde snögubben Hugo. 🙂
Foto: Bettan Högberg
Foto: skidskytte.se
Nöjda stafettbrudar och Wolfgang
Dagen därpå så var det dags att dra igång träningen igen. Två pass om dagen både lördag och söndag.
På måndag morgon påbörjade vi vår resa mot Sydkorea. Buss till München, flyg till Peking, flyg till Seoul och till sist buss till Peyongchang. Ca 27 h timmar senare var vi på plats i hotellet. Vi hade lite strul med boendet eftersom de fembäddsrummen som vi hade fått bara hade en dubbelsäng/rum. Alltså med svenska ögon ett dubbelrum, men i Korea så var detta ett rum för fem personer. De resterande sovplatserna var en på soffan och två personer på golvet. Ja på golvet. Man skulle lägga ut ett ca 5 cm tjockt täcke som madrass och sova på golvet. Efter lite om och men så fick vi tillslut några till rum så vi alla fick sova i en säng.
Några dagar efter att vi kom fram hit så började jag känna mig snorig och lite hängig och har idag vilat. Som tur är med vårt fembäddsrum så hade vi ju några extra sängar för mig att flytta till, så den gångna natten har jag spenderat i min koreanska säng. Alltså jag sov på golvet. Man ska ju ta seden dit man kommer. Dock så fuskade jag lite och sov på två av de ”koreanska madrasserna” och ett täcke så det skulle bli lite mjukare. Kan meddela att det inte hjälpte så mycket… Idag känner jag mig redan mycket bättre och börjar nog smyga igång träningen lite smått imorgon.
Min koreanska säng
Ha det gott!
// Emma