Så var även det andra lägret med laget slut. 12 dagar känns ganska länge när man åker hemifrån, men tiden går jättefort och nu sitter jag igen på flygplatsen i Frankfurt. Sedan vilodagen så har vi kört ett fint intervallpass, löppass uppför Rauschberg (där vi tog nästa 2000 höjdmeter under passet), ett soligt cykelpass som vi också plockade en del höjdmeter (1800m) och sista dagen blev det en tur upp för Großglockner på rullskidor där vi plockade ca 1600 höjdmeter. Ganska mycket uppförs träning med andra ord. Kul och fina pass, men det är skönt att få några vilodagar nu.
Löppasset uppför Rauschberg var en blöt historia där det spöregnade hela första turen upp, men som avslutades med skidgångstavar och utan regn andra gången upp. 🙂
Som vanligt på våra cykelpass så lyckas de bli väldigt roliga då vi efter ett tag börjar skratta åt allt, så även denna gången. Det blev ett pass där det var ovanligt många fall. Jag stod för ett av dem efter ca 3,30h, då jag knäppte lös den ena cykelskon men att cykeln började luta åt andra hållet. Detta resulterade i ett fint sår under knät. Det blev en liten snabb spolning med vatten och sen iväg på cykeln igen för de resterande 1,30h. Det kändes faktiskt inte så mycket under passet och väl hemma så blev det lite mer rengöring och sedan lite tejpning. Det blir nog ett fint ärr som kan påminna mig om hur kul vi hade under lägret 🙂
Även Anna fick till något fall
Tejpning av sår
Großglockner var en rolig upplevelse. En fin backe att åka träna i och jättefin utsikt uppe på toppen. Dock var vi tvungen att åka 05,30 från boendet för att hinna dit, träna och komma tillbaka till lunchen. Det är inte ofta man går upp kl. 04,45 för att träna, men utsikten på toppen gjorde det värt en tidig morgon och 2,30h i buss fram och tillbaka.
Vilodagsfika
Sista dagen var det surströmmingskalas för en del där till och med jag smakade lite. Jag kan lova att det smakar i vart fall extremt mycket bättre än vad det luktar. Ett tag var det snack på om vi skulle vara tvungen att sanera lägenheten 😛
Här näst väntar några vilodagar innan träningen kör på för fullt igen. Traditionsenligt ska jag springa Borejoggen, men efter ett långt och hårt läger kommer jag detta år bara springa igenom loppet lugnt. 🙂
Emma