Så var även det andra lägret med laget slut. 12 dagar känns ganska länge när man åker hemifrån, men tiden går jättefort och nu sitter jag igen på flygplatsen i Frankfurt. Sedan vilodagen så har vi kört ett fint intervallpass, löppass uppför Rauschberg (där vi tog nästa 2000 höjdmeter under passet), ett soligt cykelpass som vi också plockade en del höjdmeter (1800m) och sista dagen blev det en tur upp för Großglockner på rullskidor där vi plockade ca 1600 höjdmeter. Ganska mycket uppförs träning med andra ord. Kul och fina pass, men det är skönt att få några vilodagar nu.

Löppasset uppför Rauschberg var en blöt historia där det spöregnade hela första turen upp, men som avslutades med skidgångstavar och utan regn andra gången upp. 🙂

Som vanligt på våra cykelpass så lyckas de bli väldigt roliga då vi efter ett tag börjar skratta åt allt, så även denna gången. Det blev ett pass där det var ovanligt många fall. Jag stod för ett av dem efter ca 3,30h, då jag knäppte lös den ena cykelskon men att cykeln började luta åt andra hållet. Detta resulterade i ett fint sår under knät. Det blev en liten snabb spolning med vatten och sen iväg på cykeln igen för de resterande 1,30h. Det kändes faktiskt inte så mycket under passet och väl hemma så blev det lite mer rengöring och sedan lite tejpning. Det blir nog ett fint ärr som kan påminna mig om hur kul vi hade under lägret 🙂

Även Anna fick till något fall

Tejpning av sår

Großglockner var en rolig upplevelse. En fin backe att åka träna i och jättefin utsikt uppe på toppen. Dock var vi tvungen att åka 05,30 från boendet för att hinna dit, träna och komma tillbaka till lunchen. Det är inte ofta man går upp kl. 04,45 för att träna, men utsikten på toppen gjorde det värt en tidig morgon och 2,30h i buss fram och tillbaka.

Vilodagsfika

Sista dagen var det surströmmingskalas för en del där till och med jag smakade lite. Jag kan lova att det smakar i vart fall extremt mycket bättre än vad det luktar. Ett tag var det snack på om vi skulle vara tvungen att sanera lägenheten 😛

Här näst väntar några vilodagar innan träningen kör på för fullt igen. Traditionsenligt ska jag springa Borejoggen, men efter ett långt och hårt läger kommer jag detta år bara springa igenom loppet lugnt. 🙂

Emma

Idag är det lördag och äntligen vilodag. Skönt! Det har varit 5 dagar med ganska mycket och hårdträning som avslutades igår med en grillkväll med gänget 🙂

Idag passade vi på att ta lite sovmorgon och strax ska vi ner på Ruhpolding för en fika i solen.

En fin 5h cykeltur där det plockades en del höjdmeter 😀

Roddpass

Maten lagar vi själva och hittills har den varit grym!

Vi hade en fin solnedgång under grillkvällen.

/ Emma

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här.. Sen förra inlägget så har tiden spenderats för det mesta på hemma plan, men jag har också hunnit med en tur upp till Östersund för tester. Testet som gjordes var ett Vo2-maxtest skate på rullband. Jag har endast gjort detta testet en gång tidigare i Östersund och det var på hösten för ett och ett halv år sedan. Eftersom det förra testet var ett hösttest och att det testet som gjordes nu var ett vårtest så var det svårt att dra några väldiga slutsatser över om testerna var bättre eller sämre, men det blev i alla fall pers vilket alltid är något.

I Östersund passade vi också på att fira Johanna som fyllde 22 år när vi åkte upp. Ett mysigt kalas med grillat och tårta.

Hämtade ut en ny fin cykel hos Egons Cykel i Östersund 😀

Ett fint spänstpass i solen i Torsby med Johanna

De flesta intervallpassen har spenderats i Hovfjället. Grym backe!

Sedan i söndagskväll så har jag befunnit mig i Ruhpolding på läger. De blev en annorlunda start på lägret på grund av att strejken på Arlanda gjorde så att de andras plan ner i Europa blev inställt och de fick resa ner på måndag morgon. Jag som flög i från Karlstad direkt till Frankfurt hade inga problem att ta mig ner enligt tidsplanen och kunde inkvartera mig på boendet kl 23 på söndag. Eftersom de andra kom först mitt på dagen på måndag så fick jag köra första passet ensam med bra uppbackning med tränare på plats. När de andra väl hade landat så var det bara för dem att byta om och slänga sig ut på intervaller. Det blev ett fint pass med både regn och sol om vartannat.

Bild från måndagens löprunda efter styrkan.

// Emma

I måndags kom vi hem från Cypern och första lägret. Bra boende, bra mat, bra träningsmöjligheter och ett bra gäng. Stämningen var på topp!  Vi hann med mycket och bra träning. För mig blev det personligt rekord på en träningsvecka. Lägret bestod av långa fina cykelpass, rullskidsintervaller, cykelintervaller, löpning längs stranden och styrketräning. Tiden mellan passen spenderades ofta vid poolen, där det solades och badades. Vi tog till och med ett dopp i havet, då vi tyckte att det ingick när man var på ”semester”.  Sista dagen tyckte jag att det var viktigt att få till brännan så jag passade på att somna i solstolen och få mig en fin bränna. After sun har under veckan varit min bästa vän. 😉

Nu väntar några veckor på hemmaplan innan det bär av till Östersund i slutet av Maj för lite tester.

Emma

Hej!

Så var till sist säsongen slut och det med som vanligt blandade känslor. De är skönt med lite tid att vila och göra lite andra saker, men även tråkigt att det hela är slut och att man inte träffar alla skidmänniskor lika ofta som under vintern.

Efter VM så åkte jag en längdtävling hemma i Torsby. 10 km fritt på den tuffa banan. Tyvärr så lyckades vi inte riktigt med vallningen den dagen och det blev ett ganska så blygsamt resultat. Kroppen kändes ändå ganska pigg och jag fick med mig ett bra träningspass.

Foto: T-W Media

Säsongen avslutades med SM-tävlingar i Sollefteå. Sprint, jaktstart och stafett. Under de tre veckorna mellan VM och SM var både känslan i kroppen och skyttet lite upp och ner, så jag visste inte riktigt vad jag hade för form när jag väl stod på startlinjen uppe på Hallstaberget.

Sprinten började inte riktigt som jag hade tänkte mig.. Efter mindre än 1 km så åkte jag fel och fick vända tillbaka. Jag tappade både tid och fart in i nästa backe. På förhand så hade jag tänkt att det kommer bli en tuff kamp om medaljerna och det här gjorde inte mina chanser större. Jag försökte ändå åka på i ett bra och avslappnat tempo och försökte att inte stressa. På skjutvallen lyckades jag till slut skjuta fullt hus igen! 0-0 och jag gick ut efter sista skyttet i kamp om medaljerna. Sista varvet var det bara att köra på det som fanns kvar i kroppen och jag slutade till sist som 2:a. 😀 Riktigt kul med tanke på att jag ca 1 km in i loppet trodde att jag hade sumpat alla mina chanser till medaljer. Med detta vill jag säga att man ALLTID ska ge allt ända in i mål.

Jaktstarten var en tuffare historia där alla slet med tunga skidor och det kändes som att det var en bragd att bara ta sig över målstrecket. Skyttet var inte lika bra denna dag, men jag klarade mig med tre bom 2-0-1-0 och kunde ta mig in på en 3:e plats.

Söndagens stafett blev nästan precis som jag hade önskat. Linn och Chardine skötte sig riktigt fint och gav mig en lucka ca 2,30 min ut på sista sträckan, precis så som jag hade önskat mig. B-) Tyvärr så blev det inte riktigt vad jag hade önskat mig på skjutvallen. Det blev totalt 5 extraskott. 2 i liggande och 3 i stående. Jag blev nästan lite rädd för att det skulle kunna bli en straffrunda i stående, men satte sista reservskottet. Halvvägs ut på sista varvet såg jag att det fortfarande var väldigt lugnt bakåt så sista kilometern gick i ett lite behagligare tempo där jag passade på att njuta lite extra i solen och high fivea publiken.

Jag summerar detta SM som ett lyckat mästerskap som resulterade i 1 silver, 1 brons och 1 guld. Säsongen summerar jag med både bra och dåliga stunder. Jag fick inte riktigt till fullträffen med både bra skytte och åkning så ofta. Efter en ganska bra uttagningstävling i November så gick det inte så bra fram till jul, men efter jul så lossnade det i åkningen och jag fick till några tävlingar som jag är riktigt nöjd över. Totalt sett så blev det en ganska okej säsong med höjdpunkter som en del bra IBU-cup tävlingar, stafetter i Antholz och i Presque Isle, VM-start och 4 SM-medaljer.

Idag kom årets laguttagningar ut. Jag finns med i årets A-lag. Till skillnad från i fjol då jag tackade nej, så kommer jag nu kunna ha mer inflytande över min träning och träna på det sättet jag önskar när jag är hemma. Jag kommer ha Mattias Nilsson som tränare och träna med de andra på lägren. Jag tror att detta kan bli ett riktigt bra och spännande upplägg. 🙂

// Emma

VM var en fantastisk upplevelse! Så mycket publik och en sådan stämning! Verkligen ett minne för livet!

För min egen del så blev det start i distansloppet. Skyttet blev 0-2-1-0, totalt tre bom. Det är ingen katastrof, men inte bra nog för att det ska bli någon framskjuten placering.. Åkningen var inte jättebra, men ändå okej. Med tanke på att jag i fjol tyckte att 15 km var riktigt tufft och att jag hade svårt att åka på hela vägen, så var detta ett mycket bättre lopp! Det blev en 56:e plats. Förra året i Holmenkolen sköt jag fyra nollor och kom på en 50:e plats så en 56:e plats med tre bom är ett fall framåt!

Efter VM så bar det hemåt. Även om det är jättekul att vara ute och resa och tävla så är det alltid skönt att få komma hem. Nu framöver blir det att träna inför SM som går av stapeln 1-3/4 i Sollefteå, men innan dess ska jag mäta mig med längdåkarna i 10 km fritt under Intersport-cup här i Torsby. Det ska bli riktigt kul att åka, men jag sätter inte upp några jättestora förväntningar. Det var ganska många år sedan jag körde en längdtävling och det ska bli jättekul! 😀

Foto: Detlef Eckert

Emma

Hej och välkommen till min blogg! 🙂

Jag har ju bloggat en del på Teamtorsbybiathlon.se  tidigare, men kände att det nu var dags för även en egen blogg för mig. Här kommer jag skriva om mig och mitt liv, träna/äta/vila och allt där emellan.

Dem som har följt teamets hemsida har kunnat läsa att jag blev uttagen till ett pre-camp i Östersund inför VM, där fem tjejer av sex skulle få åka vidare till Holmenkollen. Tyvärr så har Bettan Högberg dragits med sjukdom större delen av säsongen och så även nu.. Riktigt trist! Hon gjorde riktigt fina resultat innan jul och jag tror att hon hade kunnat göra riktigt bra ifrån sig här!  Men men.. ”den enes död, den andres bröd”. Med det så fick alla vi fem tjejer som var kvar åka till Kollen. Vi har fyra startplatser i varje tävlingsform individuell tävlingsform. Detta betyder då att en person/tävling inte får starta. Under sprinten som var i lördags så var det jag som inte fick köra. Det är tråkigt för man vill ju alltid tävla, men de andra brudarna är riktigt grymma och då är det bara att hoppas på att man kan åka någon annan distans. Så igår kom det roliga beskedet att jag ska få köra morgondagens distanstävling. 😀 Det ska bli grymt kul att få tävla under detta fantastiska mästerskap där det är sjukt mycket folk på läktarna och ute i spåret och hejar! Även ifjol när jag var här på världscup så körde jag en distans. Då var det ingen tipp topp åkning, men ett riktigt fint skytte med fyra nollor. Skulle jag klara av något sånt igen så tror jag att det skulle kunna bli en riktigt kul dag. Åkningen är bättre än förra året och jag hoppas att formen är det också.

Distanslopp är lite speciella eftersom de är lite längre än de övriga. Eftersom det är så långt (15km) så måste man finna ett bra tempo så man orkar köra på bra hela sträckan och att man skjuter fyra skjutningar (varje bom ger en minut i tillägg) så bli skyttet verkligen viktigt. Det är en ganska tuff bana som ska köras men det är bara  att köra på som vanligt så får man se hur det går. 🙂

Tävlingen är flyttad från 15.30 till 13.00

Bild från invigningen där jag fick bära flaggan 😀

Ha de

Emma